En framtidsblick

113

för dagens tilldragelser. "Lite hum derom har jag visserligen redan, men det gör mig blott så mycket mer nyfiken att få veta mera. Jag vet, att alla nu äro lika i socialt och politiskt hänseende och till stor del äfven i fråga om förmögenhet. Förutsatt att ett dylikt sakernas tillstånd en gån g kunnat införas, huru kan man få det att ega bestånd? Huru är det slutligen möjligt att upphäfva verkningarna af denna ekonomiska lag, som en gång ansågs lika orubblig som tyngdlagen — nämligen någras tendens att höja sig öfver strecket, andras åter att sjunka under det?"

"Du har nu med några få ord framställt en fråga", genmälde Utis, "för hvars riktiga besvarande det skulle kräfvas hela volymer historia. Först och främst råder jag dig imellertid att befria dig från de omogna spekulationer, som en gång betraktades som ekonomiska lagar. Några tusen år fore din tid ansågs det utan tvifvel som en oundviklig ekonomisk lag, att den starkare skulle äta upp den svagare. Och dock vet du, att på din tid många feta och svaga stackare gingo utan fruktan förbi starka och hungriga menniskor. En person, som aldrig sett någon annan yta än oceanens, skulle hafva lätt att uppställa som en allmän lag att vissa vattenpartiklar hafva en oemotståndlig sträfvan att höja sig öfver ytau, andra att sänka sig derunder.

"Samhället på din tid var i jemförelse med det nuvarande lika föränderligt som hafvet i motsats till fasta landet. Allt var underkastadt vexlingar, och individen var i mycket en lekboll för omstän-