Sida 114
11. Fonografen
114
digheterna. Somliga föddes utan något bemödande å sin sida till dygd, lyckaoch heder; andra tycktes utan sitt eget förvållande vara födda till last, elände och förnedring. Men huru ofullkomlig civilisationen på clin tid än var, stod den dock långt öfver alla föregående tiders. Bland mycket ondt fans det en verklig sträfvan efter rättvisa; midt i mörkret var det ett allvarligt, ehuru blindt sökande efter ljus; bland mycken sjelfviskhet fans mycken sjelf-uppoffring och storsinthet. Jag tror verkligen, att om menniskorna redan då kunde hafva blifvit öf-vertygade om, att resultatet af deras sjelfuppoffring skulle blifva varaktigt och gagnande, skulle de, som egde något, hafva varit villiga att dela lika med sina mindre lyckliga bröder. Visserligen skulle en sådan delning då blott haft missräkning till följd. Samhällets sämre beståndsdelar måste först frånskiljas. Det var förnämligast en dunkel aning om detta, som gjorde, att så många icke hoppades på någon förbättring. Det långsamma framåtskridande, som man oaktadt många vexlingar kan skönja i vårt slägtes historia sedan den tiden, var icke resultatet af någon vidtomfattande plan, utan af allvarliga mäns allvarliga bemödanden att bekämpa det onda, som omedelbart tilltvang sig deras uppmärksamhet. Slutligen kom en tid, då så mycket uträttats, att arbetet kunde utföras efter en bestämd plan, och det har sedan fortskridit mot sin fullbordan med minsta möjliga ansträngning."
Källa: Project Runeberg ·