Sida 137
14. Samuppfostran
137-
dock vara så nytt och sällsamt som för mig, eftersom dylika takträdgårdar voro en vanlig företeelse i alla städer.
På ungefär halfva vägen till tornet gick jag fram till en af bänkarna nära bröstvärnet, lutade mig öfver det och såg ned på den folkuppfyllda gatan. Jag drog mig hastigt tillbaka. Ehuru bröstvärnet i sjelfva verket var mer än tillräckligt starkt, föreföll det mig ytterst bräckligt, så djupt under mig låg gatan.
Då jag kom fram till tornet, fann jag, att en hvälfd gång ledde upp derigenom till en lymlig balkong. Stående deruppe, nära det ställe, hvarest Batteriet nu ligger, såg jag framför mig viken med en mängd fartyg af underligt utseende. Strax intill kände jag igen Guvernörsön, Bedloesön och Ellis-ön. Men huru förändrade voro de ej! På Guvernörsön fans icke längre ett spår af någontingliknande ett fäste eller något tecken till att menniskor misstrodde eller trotsade hvarandra. Der Brooklyn är beläget, låg en präktigare och mera tornprydd stad än sjelfva den nuvarande. I förgrunden syntes dockor af granit, kantade med fartyg. Från dockorna sträckte sig en stor, öppen plats utan några slags byggnader fram till en rad stora magasin. På denna öppna plats syntes jernvägsvagnar, stundom en och en, stundom i långa rader, lastade med det fraktgods, som var föremål för de båda halfklotet handel.
Längre från stranden lågo husen, ehuru det var godt öm ståtliga byggnader, icke längre så tätt intill hvarandra, och mellan stenmassorna syntes många
Källa: Project Runeberg ·