En framtidsblick

146-

nos en mängd bildstoder af personer, som genom framsteg inom läkarevetenskapen gjort sig förtjenta af menniskoslägte^ samt af akademiens välgörare.

Till och med på så långt afstånd kunde jag urskilja den ståtliga midtelallén af cedrar från Libanon, akademiens stolthet och förnämsta prydnad, samt nästan jemnåriga med denna. Om sommaren voro anläggningarna öppna för allmänheten. Det var under ett besök der i sällskap med Utis, som jag såg och hörde mycket af hvad jag här omtalat.

Han berättade mig den gången om sitt första besök derstädes i sällskap med Ulmene, som då varit hans hustru i två månader. Vid vissa tillfallen fingo nämligen de sköna lärjungarnes män tillträde till ett slags offentlig mottagning, ungefär som damer nu for tiden få bese sina manliga slägtingars klubbar. Ett sådant tillfälle var dagen för akademiens öppnande, då årets lärjungar infunno sig för att skrifva sina namn på den långa listan öfver . lärjungarne. Vanligen åtföljdes hvarje lärjunge då af sin mor, som med stolthet visade sin dotter de promenadplatser och byggnader, som hon så väl kom ihåg och som voro så nära förbundna med den första lyckliga tiden af hennes äktenskap. Troligen visade hon henne också de gamla förteckningarna, som sträckte sig långt tillbaka i forntiden, den långa raden af hennes stammödrar och företräder-skor, hvilka liksom hon beträdt de vördnadsbjudande salarne.

Sedan jag tillräckligt njutit af utsigten från balkongen, steg jag upp i tornet. Detta visade sig vara ett observatorium af ungefär hundrafemtio