Sida 147
15. En ny bekantskap
147-
fots höjd öfver högsta vattenståndet. Från denna höjd kunde jag se långt uppåt Sundet och öfver Long Island, sona var odlad som en trädgård och beströdd med klungor af träd, hvilka angåfvo bostädernas läge. När "jag vände mig mot hafvet, kunde jag se en sträcka af ungefär tolf engelska mil bortom ön.
Af allt, som mötte mina blickar, tycktes blott hafvet vara oförändradt. De hvitskummiga vå- . gorna, de vexlande färgerna, vågsvallet på den sandiga kusten, allt var som förr. Sjelfva skeppen voro på detta afstånd icke olika dem, jag sett åttio århundraden förut. Under det mina näsborrar in-söpo den välkända lukten, följde mina blickar den långa hvita linien utefter Jerseys kust åt det håll, der långt bort i fjärran den strand tycktes mig ligga, som for alltid var förbunden med så ljufva och bittra minnen. Jag greps af en underlig, sorgsen känsla, ett slags hemlängtan till den förflutna tiden, som redan började förefalla mig så overklig.
Jag återkallades till det närvarande af steg, som närmade sig. En ung man, kanske ett eller två år äldre än jag och med ett särdeles intelligent utseende, kom ut ur dörren till balkongen. Då han märkte, att jag fäste ögonen på det underliga instrument han bar i handen, sade han med ett behagligt leende:
"Kanske ni skulle vilja se, när jag undersöker instrumenten?"
Jag tackade for hans artighet och följde honom till ett stort, hvälfdt rum, fyldt med ännu underligare instrument än det, som ådragit sig min upp-
Källa: Project Runeberg ·