En framtidsblick

148-

märksanihet. Han började att med detta utföra vissa operationer, lika hemlighetsfulla till sitt ändamål, som instrumentet var egendomligt till formen. När detta var gjordt, började lian artigt förklara användningen af de sällsamma föremålen framför oss. Min tysta uppmärksamhet gaf honom tydligen ett gynsamt intryck af min intelligens och kärlek till vetenskapen. Men hans instrument voro i sjelfva verket ännu mindre begripliga för mig än de jag med undran betraktat i Parkobservatoriet.

Vi voro fortfarande sysselsatta på detta sätt, då Utis visade sig. Han helsade på den vänlige förevisaren som en gammal bekant och presenterade mig. Då Anvar Siured — det var vetenskapsmannens namn — hörde mitt namn, anhöll han enträget, att vi skulle intaga lite mellanfrukost tillsammans med hans far, hvilken, som det tycktes, var direktör för observatoriet.

"Jag liar icke haft lyckan att träffa din far", sade Anvar, "men som jag vet, att min far hyser stor aktning för Eured Thiusens minne, är jag säker på, att han skulle blifva mycket ledsen öfver att ej få se dig."

Då vi följde honom till arbetsrummet, funno vi en vacker, gråhårig man, sittande framför en räknemaskin och en skifva, hvarpå invecklade kurvor voro uppritade. Han var alldeles försjunken i lösningen af ett problem. På ett tecken af sonen afvaktade vi under tystnad, att den af sitt arbeto helt och hållet upptagne astronomen skulle få tid att sysselsätta sig med oss, under det han i enlighet med de förändringar, han underkastade form-