Sida 151
15. En ny bekantskap
151-
relsevis obetydliga kapital man hade rätt att ärfva.
"Troligen betackas alla omkostnader genom de små afgifter, som betalas af hvarje uppfostringsanstalt i verlden, som använder hans uppfinningar. I gengäld gifver han dem full rättighet att begagna sig af alla förbättringar, för hvilka han lemnar redogörelse. Mer begär han icke."
"Det fins alltså någonting liknande patenträtt hos er", anmärkte jag.
"Ja, vi anse det blott vara rättvist, att man får njuta frukterna af sitt intellektuela arbete, likaväl som af något annat. Imellertid är afgiften vanligen liten och bestämmes af en jury af sakkunniga. Men då uppfinnaren har hela verlden till kund, kan en nyttig förbättring ofta inbringa honom ofantliga summor."
"Hur använder man en så stor förmögenhet", sade jag, "då man ej får testamentera den till cn person?"
"Det är stundom brydsamt nog för egaren sjelf. Stora inkomster äro nu till ingen fordel. De kunna oj bereda någon större trefnad än hvad alla kunna njuta, ooh icke heller skänka de honom den minsta makt i samhället. Det har till och med blifvit svårt att finna något uppseendeväckande sätt att använda dem till allas nytta; våra inrättningar äro så många och hafva fått så frikostiga gåfvor af ön lång följd af allmänna välgörare. Patentinnehafva-ren afstår derför ofta alla sina rättigheter till allmänheten, staten, eller öfverlåter dem på förvaltarne af den allmänna fonden.
Källa: Project Runeberg ·