En framtidsblick

166-

let som garnisonsofficerare bland oss, förutsatt att alla sådane vore unga, vackra och väluppfostrade.

Alla buro en vacker uniform, som genom olikfärgade kanter på tunikan angaf tjensteårens antal och dermed den officiela rangen. De förlofvade igenkändes lätt på forlofningsringen, som de skulle bära vid alla tillfallen. Tack vare den stora lättheten att meddela sig per telefon, kunde man dessutom få alla önskade underrättelser om en øerdar lika lätt, som om han kommit från nästa by. Det var vissa embetsmäns särskilda skyldighet att efter anmodan meddela sådana underrättelser. Om man misstänkte, att en oantaglig, d. v. s. förlofvad øerdar började kurtisera en flicka på något ställe, brukade man plötsligt skicka honom till ett aflägset verksamhetsfält.

Fastän zerdarerne voro underkastade en organisation och disciplin, som i viss mån påminde om forhållandet inom våra krigshärar, voro de ej for-lagda i kaserner, utan hade sitt. hem lios familjer på den trakt, der tjensten qvarhöll dem. Jag säger mecl afsigt hem, ty den gällande regeln för båda parternas uppförande var, att øerdar en skulle i alla afseenden behandlas och å sin sida uppföra sig som värdfolkets eget barn. Ehuru tillfällig, var den sålunda grundade förbindelsen icke dess mindre verklig och gaf ofta upphof åt lifslång vänskap.

Tack vare ungdomens lätthet att sätta sig in i nya förhållanden, kände den unge mannen sig snart hemmastadd i sin nya omgifning och visade villigt sina målsmän för tillfället den aktning och lydnad, som han uppfostrats att visa sina föräldrar.