Sida 194
21. Samhällsinrättningar
194-
Denna inskränkning innebar ingen försakelse, ty till nästan liela clen intellektuela rikedom, som samlats under så många århundraden, hade cle tillgång i vanligt tryck. Det var strängt förbjudet att med vanliga bokstäfver trycka något, som var olämpligt för omogna sinnen. Annars rådde fullständig tryckfrihet.
Då jag en gång samtalade med Utis om olämplig litteratur, hörde jag honom gifva uttryck åt den största harm i fråga om vår likgiltighet för en sak, som rörde statens och familjens högsta intressen. Han kunde icke finna nog starka ord för sin häpnad öfver våra lagstiftares cyniska likgiltighet för det, som han genom de fördomar han fått genom sin uppfostran lärt sig betrakta som ett af de mest afskyvärda brott — unga sinnens förderfvande genom tryckt smuts."
"Något mer än två tusen år före din tid", fortfor han, "brukade innevånarne i en viss stor stad offra sina barn åt en afgud. Hvad tänkte man om detta bruk på din tid?"
"Alla, som någonsin hörde talas derom, ansågo det för en nästan ofattlig styggelse och skändlighet."
"Och dock", sade Utis, "var i min tanke deras uppförande ädelt och menskligt i jemförelse mßd dina samtidas. Dessa menniskor, som ni så afskydde, gjorde i sin blindhet hvad de ansågo vara sin pligt, under det ni skamligt försummade att fullgöra edra pligter.
"Det ligger en viss tragisk storhet i tanken på en fader, som offrar åt elden det han älskar högst,
Källa: Project Runeberg ·