Sida 193
21. Samhällsinrättningar
193-
som uttalades ros (häst), lästes som sor, då det förekom i omvänd ställning. Dessa stafvelsetecken voro icke godtyckliga. Do hade angifvits af fonografen hvars vidsträckta användning starkt återverkat på uttalet, genom att hvarje stafvelse måste uttalas tydligt och noggrant.
De mest använda orden i språket voro enstafviga; det fans ett stort antal tvåstafviga ord och ett mycket mindre antal trestafviga, men ord med mer än tre stafvelser fingo ej förekomma. Det hade sålunda blifvit möjligt att införa ett tryckalfabet, som stod i samma förhållande till vanligt tryck som stenografiska tecken till vanlig skrifstil.
På detta sätt tryckta böcker voro af ringa omfång, men kunde naturligtvis blott läsas af dem, so A lärt sig de nyss omtalade tvåhundrafemtio skrif-tecknen, hvilket jag redan till min bekostnad upptäckt. Jag kunde läsa vanligt tryck, men hade vid den tid jag nu talar om lärt mig blott några dussin af 7owwa-alfabetet, som det kallades.
Jag fann detta studium mycket fängslande, ehuru jag stundom led Tantali qval. En hel mening, som jag annars förstod, kunde göras obegriplig genom ett ord, som tvang mig att taga min tillflykt till den förteckning på stafvelser Utis lemnat. På detta sätt höll jag på att så till sägandes stafva mig fram genom Eured Thiusens bok, som allt mor intresserade mig.
De unga af båda könen fingo efter hand lära sig dessa skriftecken; en fullständig kännedom om dem ansågs nämligen hvarken nödvändig eller ens önskvärd, innan de unga uppnått myndig ålder.
En framtid ah lick. 9
Källa: Project Runeberg ·