Sida 197
21. Samhällsinrättningar
197:
läran än verklig fiendskap deremot, fans det en annan, visserligen ringa till antalet, men i stånd att göra skada genom sitt högljudda uppträdande och sitt djerfva sjelfförtroende. Det var frasma-karnes nya sekt. Ehuru de högljudt begabbade allt livad de kallade vidskepelse, d. v. s. allt hvad de icke ville tro, voro de sjelfva föraktliga slafvar under en sällsam villfarelse. Sedan de hittat på en välklingande fras, ju plattare dess bättre, föllo de strax ned och tillbådo den samt uppmanade verlden att göra detsamma.
"Denna underliga kults öfverstepresten voro vanligen fördragsamma mot ett helt panteon af till gudar upphöjda fraser, ehuru de naturligtvis egnade sin särskilda dyrkan åt de älsklingsplattheter eller slagord, som de sjelfva uppfunnit, vid hvilkas tillbedjan de stundom tilläto sig underliga upptåg. Ingen gudfruktig katolik har någonsin mera obetingadt trott på någon favoritreliks kraft, än denna nya sekts anhängare på högtrafvande frasers förmåga att pånyttföda mennisko slägtet. Fraser skulle utrota inbitna laster; frasernas magiska kraft skulle förändra menniskoulfvars natur. Om de misshandlade fåren klagade öfver, att sagde ulfvar visade föga tecken till den utlofvade förändringen, tystade man antingen de klagande med ett vältaligt uttryckt förnekande af fakta eller tröstade man dem med en försäkran, att ulfvarne slutligen skulle upphöra att sönderslita folk, om de ej blefve retade — de skulle förlora smaken för fårkött, om man gåfve dem tid att tillfredsställa sina begär.
"Dessa personers beskydd blef till skada äfven
Källa: Project Runeberg ·