Sida 199
22. Ismar träffar sina slägtingar
199:
dre var bestämd för de yngre .samhällsmedlemmarne. Den öfre, som vàr delad i två nästan lika stora afdelningar, innehöll samlingsrum för de båda stora kyrkosamfunden. Ehuru de voro af olika tankar om vissa teoretiska frågor, ansågs det ej nödvändigt, att de skulle hata eller förakta hvarandra. Tvärtom besökte det ena samfundets medlemmar ofta det andras gudstjensten
Sålunda blef denna byggnad åtminstone en gång i veckan en samlingsplats för nästan hela distriktets befolkning. En stor del af traktens sociala lif hade sin medelpunkt i-dessa regelbundet återkommande sammanträffanden mellan grannar och slägtingar.
Enligt de öfrigas föredöme lemnade jag min karriol på det för sådana bestämda stället på ena sidan af den öppna platsen och följde Hulmar till porten, der Utis afvaktade min ankomst. Jag blef nu presenterad för en förvånande stor mängd slägtingar. Hvar och en tycktes i sjelfva verket vara en mer eller mindre aflägsen slägting till alla andra. Efter hvad jag kunde höra och började tro, voro de alla slägtingar på min mors sida. Hvad slägten Thiusen beträffar, utgjorde den, förmodar jag, jemte dermed beslägtade familjer ingen obetydlig del af Maorias befolkning.
Då vi kommo ut från gudstjensten — man tycktes taga för gifvet, att jag, eller den jag föreställde, var berättigad att deltaga i denna tillsammans med de äldre — fann jag, att Reva, som ännu icke tillhörde de privilegierade, väntade på oss vid
Källa: Project Runeberg ·