Sida 200
22. Ismar träffar sina slägtingar
200:
dörren. Bredvid henne stodo Eurecl och Esna, min värds son oeli dotter.
"Vi hafva kommit för att presentera dig för några af dina slägtingar", sade Reva. "Vi hade lofvat att taga dig med oss."
En sådan uppmaning kunde jag naturligtvis icke neka att efterkomma. Jag gick bredvid Reva, och barnen visade vägen till ett af de många klassrummen i nedra våningen. Eured presenterade mig först för en hop gossar af ungefär samma ålder som han och Esna föreställde mig sedan i ett annat rum för en hop flickor. Derpå följde jag Reva.
I ett rum, hvaraf jag blott minnes, att det var mycket vackert och trefligt — min uppmärksamhet var vid tillfället upptagen af någonting bättre än att skärskåda det i detalj — fann jag en skara af ungefär tjugu af mina unga qvinliga slägtingar. Deras ålder vexlade från femton till tjugu år eller så omkring. Hvar och en kunde hafva varit en afgjord typ för qvinlig skönhet. Der funnos blåa ögon, mörka ögon, ljusbruna och gråa ögon. Der fans blondt och lockigt, mörkt och vågigt hår, jemte åtskilliga mellanliggande skiftningar, men alla buro det fritt hängande, i enlighet med hvad bruket föreskref för den oförlofvade vioran.
Då vi nalkades den öppna dörren, hördes redan ljudet af ett lifligt samtal. Flickor komma nog att tala i alla tider, ehuru deras röster icke alltid äro så behagliga som de, hvilka nu nådde mina öron. Vid vårt inträde tystnade alla plötsligt, och tjugu par klara ögon fästes på mig. Det låg hvarken skygghet eller djerfhet i denna blick, utan blott
Källa: Project Runeberg ·