En framtidsblick

201:

ett uttryck af vänligt intresse, som tycktes säga: "Vi hafva väutat dig och äro glada att få se dig."

"Här ser ni, flickor", sade .Reva, i det hon tog på sig en min af låtsad eganderätt, som jag ej kan riktigt säga hvarför jag skulle hafva önskat en smula mindre tvärsäker — "här är vår slägting Ismar. De hafva hållit på att dö af längtan att få se dig", tillade hon, i det hon skrattande vände sig till mig. "Nu hoppas jag de icke må känna sig svikna i sina förhoppningar."

Det blef ett allmänt skratt, och alla kommo fram för att som slägtingar räcka mig handen. Jag skulle kunnat önska, att det gått an, att jag i min egenskap af kusin gifvit dem en kyss. Jag kände mig storligen frestad att göra det, men som jag fått vederbörliga föreskrifter af Utis, lät jag bli.

"Det är sant hvad Reva säger", sade en lång, ståtlig flicka, i det hon räckte mig handen. "Ehuru vi ej precis höllo på att dö af längtan, önskade vi mycket att få se dig. Jag är din kusin, Semna Diotha."

"Jag är din brylling, Udene Vadarna", sade derpå en vacker femtonårig blondin med en liten läspning, och så fortgick det med alla de öfriga.

Det kändes angenämt att vara medelpunkten för en flock intagande kusiner, som alla voro angelägna om att säga någonting behagligt och vänligt. Ett sådant sakernas tillstånd hade jag ingenting emot. Men Reva gjorde alltför snart slut derpå genom att säga:

"Jag lofvade Ialma att snart komina tillbaka