En framtidsblick

205:

barnen hacle tagit plats vid anclra bord. Deras platser intogos af Hulmar och Siured don äldre och den yngre, hvilka, som de ofta brukade göra, för dagen lemnat staden. Dessutom sutto der två ser-tlärer, som hade tjenstgöring i byn och voro bekanta med Hulmar. Vid presentationen hörde jag, att den ene af dessa herrar — som voro gcntlemen i detta ords fulla betydelse, ehuru deras göromål enligt nutidens uppfattning voro af temligen simpel art — kom från Norge, den andre från Central-Asien. Men hos ingendera kunde jag i tal eller sätt upptäcka någon olikhet mellan dessa män och dem, som voro födda på Hudsonflodens stränder. De visade samma belefvenhet och hade tydligen åtnjutit samma fördelar med afseende på uppfostran.

Att familj omedlem marne sutto spridda vid dessa offentliga middagar, berodde, efter livad jag såg, alldeles på dem sjelfva. Damerna, som hade ämnen af ömsesidigt intresse att öfverlägga om, sutto' gerna tillsammans med hvarandra. Herrarne brukade också sitta tillsammans, till en del af samma skäl, till en del emedan de icke hade annat val, sedan damerna lemnat dem. Han hade ungefär samma frihet att välja sin plats, som man lios oss har vid valet af den grupp, hvartill man vill sluta sig i ett sällskap. Dessa middagar voro i sjelfva verket ett tillfälle att idka sällskapslif, hvarvid de, som ej träfiats under veckans lopp, hade en angenäm ersättning för våra tråkiga formliga visiter.

Middagen fortgick ungefar som i hemmen. Allt, som behöfdes, hade varsamma och vana händer nedlagt i cébinen, och ingenting fattades, som till-