Sida 206
23. En offentlig middag
206:
hör en fullständig måltid. Det var underligt och intressant att se den stora sälen fyld med glada grupper af ätande menniskor, utan att en enda upp-passare syntes till. Stundom skyndade något af barnen från det ena bordet till det andra med ett bud eller en fråga.
Man hörde äfven musik, ehuru icke sådan som menniskor kunna åstadkomma. Genom en för ändamålet afsedd anordning af telefonapparaten fördes Niagaras dån till våra öron, så pass dämpadt, att det bildade liksom en bakgrund för samtalen. Det var imellanåt svårt för mig att icke tro mig åter vara vid Glifton House och höra vinden blåsa från fallen. Yid andra tillfällen har jag i stället för vattenfallets dån hört det ändlösa vågsvallet mot någon klippig kust, kanske i Maine, Alaska eller Norge; en annan gång hördes, sammansmältande till ett välljudande sorl, de måugfaldiga ljuden från någon aflägsen tropisk skog.
Samtalet vid vårt bord var sådant man kunde vänta af män, som voro fullt hemmastadda i och allvarligt tänkt på de ämnen, som afhandlades. För första gången i mitt lif lyssnade jag till en verklig konversation. Hvar och en lemnade sitt bidrag dertill, lyssnade med intelligent intresse eller sade hvad han hade att säga, fullkomligt fri från hvad som är ett verkligt förderf för ett förnuftigt samtal — det sjelf medvetande, som alltid tyckes vara på sin vakt.
Jag nöjde mig med att spela en åhörares rol, till dess den yngre Siured under samtalets gång kom att nämna det gamla beteckningssättet, som
Källa: Project Runeberg ·