Sida 219
24. Anvar misslyckas
219:
såge saken ur samma synpunkt som Utis? Måste jag for hennes sinnesfrids skull låtsa tro på hvad hela mitt minne af det förflutna förbjöd mig att tro? Alla dessa tankar genomforo mig på ett ögonblick. Som jag ej kunde skönja någon lösning af de nya och svåra frågor, som nu förelågo, sökte jag slå bort tanken på dem genom att bedja om att få se min syster Mauds porträtt.
Detta var också af en häpnadsväckande trohet, eliui*u jag icke betviflar, att den kära Maud sjelf skulle hafva sagt, att intet annat porträtt af henne var mera till hennes fördel. Fortfarande misstrogen, såg jag på baksidan af korten. Jag läste der namnen Osna Diotha och Madene Diotha, synbarligen skrifna af konstnären, som tydligen var ett fruntimmer. Den tryckta adressen var namnet på en gata i en mig obekant stad, belägen någonstädes på norra kusten af Alume, den minsta af de stora öarna i Maoria-gruppen.
Efter ännu en stunds samtal togo vi afsked. An var och jag följde damerna till karriolen, som jag kört fram till porten, och begåfvo oss af, när de voro ur sigte.
Jag måste göra min följeslage den rättvisan att erkänna, att han bar* sin smärta på ett ädelt sätt. Att han var mycket illa deran, kunde jag af åtskilliga omständigheter sluta till. Men icke genom ett ord röjde han, att han nyss varit utsatt för en motgång, som säkert skulle komma att kasta en mörk skugga öfver många af hans lefnadsår, om ej öfver hela hans lif. Tvärtom var han en högst intressant följeslage, och den timme vår hemfärd
Källa: Project Runeberg ·