Sida 237
27. Musik
287:
Sedan Esna gifvit mig några anvisningar, kom jag snart under fund med, huru instrumentet skulle skötas. En timmes öfning gjorde det möjligt för mig att förvåna Ialma, då hon kom in, genom att för henne spela några småstycken i en stil, som var alldeles främmande för henne. Hon ropade på U1-mene, som äfven blef mycket intresserad af att höra dessa länge glömda toner.
Reva hade troligen hört Ialma tala om mina musikaliska prestationer, ty då hon sjungit flere af sin fars älsklingssånger för oss, bad hon mig att få höra litet af den gamla musiken, som hon kallade den. Som hennes far äfven ifrigt bad mig derom, hade jag intet annat val än att foga mig efter deras önskan. Jag gjorde det likväl med vilkor, att Reva skulle ackompanjera mig. Detta kunde lion lätt göra, sedan hon hört mig spela igenom melodien.
Med ledning af den erfarenhet jag haft i fråga om Ialma och Ulmene, lät jag icke ärelystnaden få makt med mig. De tyckte mest om de enklaste visor, såsom de skotska "John Anderson" ooh "Logie o' Buchan" samt de tyska "Der "Wirthin Töchter-lein" och "Steh' ich in finster Mitternacht". Ackompanjerad af Reva, sjöng jag först visan på originalspråket och återgaf derpå innehållet på det nu gängse tungomålet. På grund af den stora rikodomen på klangfulla enstafviga ord var detta jemförelsevis lätt. Jag hade i sanning ej anledning att klaga öfver bristande intresse hos mina åhörare. Hvad de hörde, gjorde ungefär samma intryck på dem, som • vi skulle röna, om någon kunde låta oss höra Arkadiens länge glömda sånger eller de enkla
Källa: Project Runeberg ·