Sida 241
27. Musik
241:
made de taktfasta steg, jag beskrifvit för henne, blandade med ljudet af den smattrande gevärselden på afstånd.
Om det stode i min förmåga att återgifva denna hastiga improvisation, skulle republiken ega en i fråga om storslagenhet oöfverträffad, fosterländsk marsch, och Rouget de l'Isle hafva en medtäflare. Ehuru van vid dotterns musik, var Hulmar sjelf förvånad, som han sedermera erkände. Inspirerad af hvad hon nyss hört, gaf hon i toner uttryck åt de känslor det stora ämnet väckt hos henne. Mot slutet dogo de jublande tonerna småningom bort i nästan ohörbara mollackord, väckande tanken på äfven det rättvisaste och lyckligaste krigs skuggsidor.
Vi sutto tysta, Reva ännu med ansigtet vändt mot instrumentet, då Ialma och Utis genom den öppna dörren kommo in från verandan.
"Jag önskar, att Ulmene hört detta", sade Ialma. "Du har aldrig förr spelat så."
Derpå förklarade hon, att som hon hört, att Utis skulle fara, hade hon begagnat sig af tillfallet och följt med för att stanna öfver natten hos Reva, som hon hade åtskilliga helsningar till från hennes bror.
"Jag önskade just, att du skulle vara här", sade Reva. "Jag har så mycket att berätta dig."
Utis och jag stannade sedan ej länge qvar, ty det var redan långt lidet på aftonen. Man kan tänka sig, att jag kände mig långt ifrån olycklig, då Reva uttryckte sin förvåning öfver att så lång tid förflutit, sedan vi stigit upp från bordet. När
En framtidabUck. 11
Källa: Project Runeberg ·