En framtidsblick

245:

"De studerandes bostäder äro beqväma, ja präktiga. De liafva tillgång till stora bibliotek och laboratorier, rikt försedda med allt, som kan underlätta deras forskningar. Två gånger om dagen samlas de till ett slags gymnastisk exercis och hafva full frihet att efter behag ströfva omkring i anläggningarna kring Muetra, hvilkas storlek du hade tillfälle att se från takträdgården i Nuiorc."

"Få de icke lemna Muetras område?" frågade jag. "Hur vidsträckt det än är, måste det slutligen förefalla mycket likt ett fängelse."

"Det är sannolikt", sade Utis, "men det öfverensstämmer ej med vår politik att göra vistelsen der alltför angenäm. Vi vilja icke beröfva våra, döttrar rättigheten att egna sitt lif åt vetenskapen, i händelse de hafva verklig fallenhet derför. Vi anse dock, att de skola både finna och skänka större lycka genom att fylla sitt naturliga kall som hustrur och mödrar än genom att bortslösa sitt lif på försöket att lägga sin skärf till den redan ohandterliga massan af menskligt vetande. Det har dessutom uppvisats, att gifta qvinnor lemnat större bidrag till detta förråd af vetande än alla zerata. Man måste imellertid komma ihåg, att de förras antal är tusenfaldt större än de senares."

"Stanna de der hela sitt lif?" frågade jag vidare, tänkande på hvilken skada det vore att inspärra en så skön och behagfull varelse som Reva bland mögliga böcker och i osunda laboratorier. Men så stor är mannens medfödda sjelfviskhet i dylika fall, att jag icke är säker på, att jag icke kände ett slags dyster tillfredsställelse vid tanken på, att hon skulle