En framtidsblick

246:

blifva oåtkomlig äfven för andra, i händelse jag ej lyckades vinna henne.

"Visst icke", svarade Utis. "Två gånger om året skola de tillbringa en vecka i sitt hem, hvarvid de återtaga viorans lefnadsvanor och vanliga skyldigheter. Vid uppnådda trettio års ålder återvända de till hemmet för att stanna der ett helt år. Om deras hjertan efter denna tids förlopp ännu äro fria, anses de hafva verklig kallelse och få rättighet att efter behag gå ut och in i klostret."

"Fruktar Hulmar, att Reva hyser sådana afsigter?"

"Icke så mycket derför att hon sagt något, utan fastmer derför att hon ständigt afvisat äfven de mest antagliga friare. Imellertid betyder det kanske helt enkelt, att den rätte ej ännu uppenbarat sig. Med denna möjlighet lugnar jag min vän, då han delgifver mig sina farhågor."

Något lugnad af hvad jag nyss hört, beslöt jag att djerft trotsa svårigheten, hvari den än bestod.

"Du tror, att mina idéer — mina besynnerliga idéer, som du säger — skulle, om Hulmar kände till dem, betyda mer än all den välvilja han nu hyser för mig. Hvarför behöfver han veta någonting om dem?"

Utis betraktade mig med ett till hälften sorgset leende och sade derefter med en skakning på hufvudet:

"Min stackars gosse, du står under inflytande af en passion, som i vår tanke tjenar till ursäkt för mycket; men för mig finnes ingen sådan ursäkt. Jag skulle vilja göra det samma för dig som för