Sida 22
2. Staden och dess innevånare
kom. nu att tänka på, att jag bland den stora mångfalden af glasvaror ej sett några speglar, någonting som är så vigtigt för oss. Då jag uttryckte min förvåning deröfver, fick jag till svar, att männens drägt var så enkel, att de sällan behöfde sådana.
"Men hustrur och döttrar?" anmärkte jag.
Han medgaf leende, att speglar voro i bruk hos det täcka könet.
"Det är qvinnornas privilegium", sade han, "att vara sköna, och det är i viss mån en samhällspligt för dem att bevara sin skönhet. Särskildt uppsättningen af deras hår kräfver speglar, hur enkelt detta än är ordnadt. Imellertid förstår jag, hvarför du vill se en spegel, och för att du skall känna dig mera obesvärad, skall jag föra dig någonstädes, der du kan få se dig hel och hållen."
Efter några ögonblicks eftersinnande påminde han sig ett ställe, der speglar funnos till salu, och förde mig dit. Ehuru af utmärkt beskaffenhet voro de i allmänhet blott af medelstorlek. I en af de största beskådade jag min yttre menniska med lika stort allvar som någonsin en ung skönhet, som klädt sig till sin första bal, eller som jag sjelf kände, då jag stod i begrepp att — Men denna historia hör icke hit.
Ehuru icke utrustad med mera fåfänga än hvad öfver hufvud brukar komma på mitt köns lott, var jag onekligen litet orolig för, huru jag skulle taga mig ut i min ovanliga drägt. Granskningen utföll dock tillfredsställande. Icke blott mina kläder utan äfven min fysik hade undergått en liten förändring till det bättre, så att allt stod i öfver-
Källa: Project Runeberg ·