Sida 326
36. En kyss och dess följder
326:
som var mig kärast, var jag lika obevekligt utestängd, som Adam från paradiset. Det fans blott ett undantag från denna stränga regel. Bruket förbjöd oss ej att sammanträffa hvar som helst utom gränserna för hennes hemtrakt. Men detta var en rättighet, som helt och hållet berodde på dem hon var skyldig att lyda.
Ehuru jag först var mycket harmsen öfver detta bruk, som jag fann vara ytterligt strängt, började jag snart uppskatta den djupa vishet, som föreskrif-vit det. Under det vi kroppsligen voro skilda, tycktes våra själar komma hvarandra allt närmare. Den lycka jag nu åtnjöt under vår dagliga själsgemenskap var af högre art än den jag njutit i hennes närvaro, om än ej lika stor. Dag efter dag var jag lycklig nog att hafva personlig erfarenhet af den själarnas vexelverkan, det karaktärernas formande efter hvarandra, hvarpå Utis lagt så mycken vigt. Hur mycket hade vi ej att säga hvarandra under den lycksaliga samtalstimmen! Hur hastigt tycktes den icke förflyta.
Jag skall ej trötta läsaren med detaljerna af mitt lif i den stora salen Salu, der det stora centralnederlaget med dess hundra millioner volymer var beläget. Det var detta, som lockade mig dit, ty min afsigt var att utföra en plan, som jag redan uppgjort, innan min dåraktiga handling i förtid dref mig ut ur paradiset. Naturligtvis tillbragte jag ej hela min tid bland de multnande urkunderna från forna dagar. Icke endast af helsoskäl, utan äfven med hänsyn till tidens sed var det nödvändigt för mig att välja något regelbundet kropps-
Källa: Project Runeberg ·