Sida 33
4. Landet
83
och en helsning lemnade hon oss och skyndade strax fram till sina vänner, och snart såg jag lienne visa den för mig så hemlighetsfulla lilla maskinen för en åhörareskara, som synbarligen förstod att uppskatta den.
Utis inlät sig i samtal med några bekanta, och jag blef för en stund lemnad åt mina egna tankar. Möjligen berodde det på reaktionen efter den själs-ansträngning, som mottagandet af så många nya föreställningar medförde, att jag sällan känt mig så djupt nedtryckt. Jag kände mig förödmjukad infor mig sjelf. Jag, som hade akademisk bildning, som var så berest, som var den ledande själen i min krets; jag, hvars kunskaper en öm moder och en beundrande syster ansågo omfatta nästan alla möjliga vetenskaper — jag skulle af fruktan for att röja min grofva okunnighet rygga tillbaka för ett samtal med en ung flicka.
Vid denna punkt afbrötos mina betraktelser af ett silfverklingande skratt från det hörn, der Beva tagit plats. Skrattade de möjligen åt mig? Hade hon oaktadt min tystlåtenhets slöja upptäckt min okunnighet och höll hon på att förlöjliga mig för sina bekanta? En blick i smyg åt detta håll lugnade mig dock. De egnade mig synbarligen ingen uppmärksamhet. Så stor är menniskans ombytlighet, att jag för ett ögonblick verkligen kände mig förnärmad af hvad som först varit en så stor lättnad för mig, nemligen att Reva funnit ett mera underhållande sällskap än det jag kunde erbjuda.
Just i samma ögonblick saktade tåget farten, Utis och jag stego ur jemte en hop andra resande,
Källa: Project Runeberg ·