Sida 42
4. Landet
42
visserligen smalare än clen vi hittills färdats på, men med fullkomligt lika jemn yta och kantad med vackra träd. Med korta mellanrum — så korta i sjelfva verket, att jag kom att tänka på ett folkrikt förstadsområde — utgrenade sig gångstigar, som förde till villaliknande bostäder, inbäddade bland sekelgamla träd. Ännu en gång veko vi af, nu på en gångstig, som lemnade föga mer än tillräckligt utrymme för vårt åkdon, och stannade under en portik, som sköt ut från den rymliga verandan omkring ett boningshus.
Ordet veranda får icke tydas som en andefattig träkonstruktion i en stil, som väl öfverensstämmer med det tarfliga materialet. Här uppburo smärta moriska pelare en lätt arkitrav i samma stil. Derpå hvilade en liknande konstruktion, ehuru kolonnaden till andra våningen var af något mindre bredd än den undre. Ett snidadt bröstvärn, som höjde sig öfver det hela, omslöt det platta taket. Allt var af sten, hvilket, ehuru i fullkomligt godt stånd, bar spår af hög ålder.
På en matta vid dörren låg en präktig persisk katt, som knapt bevärdigade oss med en blick ur sina sömniga ögon. Men icke så en liten hund af for mig okänd ras. Vid åsynen af sin husbonde gaf han luft åt ett lamrande glädjeutbrott, som tydligen gjorde hvarje annan anmälan om vår ankomst onödig.
Källa: Project Runeberg ·