En framtidsblick

41

med den obekante, en man med ädelt utseende och gräsprängda, ehuru rika lockar, presenterade Utis honom för mig som sin farbror. Han helsade på mig med en hjertlighet, som jag under föx-handen varande omständigheter alls icke väntat mig. Han uppförde sig i sjelfva verket som en gammal vän till min familj. Hvad -som föreföll mig eget, var den oroligt granskande blick jag upptäckte i hans ögon, då de voro riktade på mig, liksom hade han hyst en viss oro för mitt vidkommande. Detta intryck var så starkt, att jag kanske hade gjort någon anmärkning med afseende derpå, om icke Utis tagit till ordet, så snart vi åter fortsatte färden.

"Nu har du sett våra landsvägar", var hans törsta anmärkning, "och alla våra fortskaffningsmedel.1'

"Har ni alltså inga hästar?" sade jag.

"Nej", blef svaret, "icke annat än i zoologiska samlingar."

"Hur utföres då jordbruksarbetet?" sade jag.

"Medelst varmluftmaskiner, drifna genom reglering af mycket förtätade gaser. De användas mycket för dylika ändamål, emedan de falla sig något billigare än den elektriska kraften. Sittande på en ändamålsenligt konstruerad maskin, plöjer, sår och skördar åkerbrukaren samt utför med ett ord allt jordbruksarbetet utan användning af mera muskelkraft än hvad som behöfves för att styra maskinen. Åkerbruket är nu ett föremål for tankearbete fullt ut lika mycket som läkarens eller kemistens på sin tid."

Imellertid hade vi vikit af in på en sidoväg,