Sida 40
4. Landet
40
af tjugo engelska mil i timmen; på en lång utförs-väg får man af tydliga skäl ej låta dem gå med den hastighet, de skulle kunna uppnå."
I detta ögonblick hördes bakom oss en skarp, utdragen signal från en hvisselpipa. Straxt derefter for en ensam ryttare förbi oss på sin karriol och var snart ur sigte.
"Du ser den hvita linien, som går längs midten af vägen", återtog TJtis. "Enligt vägreglerna måste man hafva denna linie till venster, utom då man möter ett åkdon. Då kan man fara öfver den, förutsatt att vägen är klar på andra sidan."
Läsaren får ej tro, att det enda åkdon jag såg var det, jag nyss talade om. I synnerhet sedan vi vändt, mötte vi sådana tidt och ofta. Alla voro synbarligen på hemvägen. Äfven lastvagnar rullade stadigt framåt eller veko af hem till egarens bostad. Det lilla jag kunde skymta af dem mellan träden, medan de skredo framåt på körbanorna, som löpte paralellt med vår, kom mig att önska se dem på närmare håll. Hade ej klädedrägten varit olika, skulle körsvennerna, som sutto framtill på sadelformiga säten, hafva påmint mig mycket om bromsare på lastvagnar, som gå utför en sluttning, en likhet, som än mer ökades af formen på det handtag, hvarmed de styrde sina fordon. Men här såg jag det sällsamma skådespelet af vagnar, som utan någon synbar drifkraft gingo uppför sluttningen.
På ett tecken af en bland körsvennerna vände '* Utis karriolen åt sidan mellan två träd — den vanliga hållplatsen. Efter att hafva vexlat några ord
Källa: Project Runeberg ·