Sida 39
4. Landet
39
af gocl verkan, huru oförsvarlig den än var i teorien. Drap af alla slag voro utomordentligt sällsynta.
Då vi väl kommit ut på landet, ilade karriolen, hvars fart småningom ökades, som en skugga fram öfver den jemna vägen, lydande körsvennens minsta vidröring. Den styrdes ungefar som nutidens trehjulingar; bromsarna sköttes med fötterna. Medelst en hafstång, som liknade bromsen på ön tvåhjuling, bestämde man med pekfingret, huru stort belopp af kraft motorn skulle lemna.
"Hvad tycker du om detta?" sade Utis, då farten ökades först till femton, derpå till tjugo engelska mil i timmen. "Men håll dig nu fast!" utropade han, i det vi nådde toppen af en lång sluttning. Han kastade en blick framåt för att förvissa sig om, att vägen var klar, och gaf en varningssignal från hvisselpipan, hvarpå vi ilade utför sluttningen med ' en snabbhet, som påminde mig om den erfarenhet jag en gång gjort på ett lokomotivs kofångare. Åkdonet hade fått så stark fart, att vi foro ett långt stycke uppför den motsatta sluttningen. Till min förvåning ändrade körsvennen här riktning, yttrande såsom förklaring: -
"Som vi ej hafva brådtom, har jag farit ett stycke förbi vår väg för att gifva dig ett rätt begrepp om våra vanliga fortskaffningsmedel."
"Huru stor hastighet kan man uppnå med dessa åkdon?" frågade jag med liflig, hågkomst af vår ilande färd utför den sluttning, som vi nu i sakta mak åkte uppför.
"På jemn mark kunna de lätt bibehålla en fart
Källa: Project Runeberg ·