Sida 38
4. Landet
38
med eii jemn och hård beläggning af konstgjord, sten försedda vägen.
Liksom alla andra hufvudvägar var äfven denna genom fyra rader af träd delad i tre nästan lika stora afdelningar. Den mellersta, som var något bredare än de öfriga, var afsedd för karriolor. De yttre afdelningarna voro bestämda för sådana vagnar, hvarpå tyngre föremål forslades. Dessa vagnar hade ungefar samma storlek som en vanlig bondvagn och hvar och en hade sin egen motor, som kunde utveckla en kraft om fem eller sex hästkrafter. De låga hjulen voro försedda med ovanligt breda hjulringar, för att ej skada vägen. Omkring sex engelska mil i timmen var deras största tillåtna hastighet, och de fingo ej fara öfver den mellersta körvägen utan särskilda försigtighetsmått.
Ett menniskolif hölls icke i så litet värde som nu, då en eller två bromsàre om dagen anses som en obetydlig uppoffring, om man derigenom kan spara in några dollars. Om någon genom vårdslöshet vållade en annans död, ställdes hans lif till förfogande åt den dödes närmaste slägtingar. Det stod i deras skön att antingen kräfva lif för lif eller mottaga lämpliga böter.
Jag, som är ständig ledamot af Sällskapet för förhindrande af skipande af rättvisa mot lönmördare och som är van att betrakta endast mördarens person som okränkbar — ja så okränkbar, att han måste skyddas genom hvilken uppoffring som helst af tid, penningar eller rättvisa — fann i förstone nyssnämnda lag helt enkelt barbarisk. Imellertid måste jag sedan medgifva, att den i praktiken var
Källa: Project Runeberg ·