En framtidsblick

48

utan lades för med ett redskap, som hade någon likhet med en fiskspade.

Jag nämner här i förbigående, att knifvar aldrig nyttjades vid bordet, emedan allt kött var så väl kokadt, att sådana ej behöfdes för att skära sönder det. Åsynen af ett stålknifblad vid bordet skulle hafva väckt lika stort uppseende här, som om vi fått se en båld riddare draga sin goda dolk för att skära för åt sig och sin bordsdam. Jag fäste mig också vid den jemförelsevis ringa mängden af hvarje rätt. Det som kom på bordet var tillräckligt, men icke heller mera. Alla bordsgästerna voro också noga med att ej lemna någonting qvar på tallriken, och jag följde troget deras exempel. Etiketten tycktes föreskrifva detta, hvilket liksom de flesta dylika bruk grundade sig på allmän trefnad. Med afseende på den sparsamt tilltagna mängden af foda fick jag sedermera under ett samtal med Utis följande förklaring.

"Du känner tillräckligt till kokkonsten för att inse, att tillredningen af en sådan middag, som vi hvarje dag äta, skulle uteslutande taga en eller flera personers tid och krafter i anspråk under en stor del af dagen samt dessutom medföra stort slöseri med ingredienser dertill. All kokning sker derför kooperativt. I medelpunkten af detta distrikt finnes en byggnad, omsorgsfullt utrustad med allt, som vetenskapen eller erfarenheten funnit nödigt och lämpligt for födans tillredning."

"Matsedeln for hvarje dag bestämmes med yttersta sorgfällighet någon tid på förhand af en särskild komité. De bestämda rätterna tillagas omsorgsfullt.