Sida 52
5. Utis’ hem
62
* porslin, silfver och dylikt, som tillhör brudens vanliga bidrag till det gemensamma boet, och samlingen hade ökats med hvarje födelsedag. Det fans ej en sak, som ej var förbunden med något gladt minne från hennes flicktid. I enlighet med ett vackert bruk skänkte brudens väninnor henne någon sak af porslin, som de sjelfva målat. Naturligtvis voro dessa saker af mycket olika värde, men inga voro underhaltiga. Teckning öfvades från barndomen ännu mera träget än skrifning, som i många fall ersattes af andra sätt att meddela sina tankar. Hvarje penseldrag var derför lika karakteristiskt for gifvarinnan, som nu för tiden handstilen i ett bref för den, som skrifvit det.
Som .man derför skulle kunna vänta, voro de ur -artistisk synpunkt minst framstående föremålen icke de minst värderade. När Ulm ene en gång visade mig sina skatter, föllo mina ögon på ett litet etui, som, enligt hvad jag antog, säkert innehöll något särdeles vackert. Jag tryckte på fjedern och fann deri endast en liten frukosttallrik. Den blott halffärdiga målningen påminde mig om ett barns första mödosamma försök i brefskrifning. Jag såg upp för att göra en fråga, men slog i stället vördnadsfullt igen etuiet och lade det under tystnad tillbaka, der jag tagit det.
Utom några nålar och spännen af den enklaste form hade Ialma inga smycken. Tanken på att styra ut sig med metallbitar eller gnistrande stenar skulle förefallit henne lika motbjudande som tatuering eller bärandet af en näsring. En krans eller
Källa: Project Runeberg ·