En framtidsblick

51

beherskning. I mån som menniskan blifvit herre öfver naturen, hade det blifvit nödvändigt att blifva herre öfver sig sjelf. Här fans lugn sjelfaktning, som man skulle kunna vänta hos en klass, som var medveten om sin förmåga och ej kände någon öfver sig; något öfvermod fans ej, emedan clet, hvarur öfvermodet leder sitt upphof, saknades — en så kallad lägre klass eller klasser.

Jag har redan häntydt på den allmänt rådande skönheten bland befolkningen. Värdinnan och hennes syster voro inga undantag från denna regel. Ehuru Ulmene var moder till en tolfårig dotter och, som jag hörde, i sitt trettiofjerde år, var hon en fullkomlig skönhet. Hon skilde sig från sin omkring tolf år yngre syster hufvudsakligen genom den junoniska värdighet, som anstod en moder till två barn.

Ialma skulle inom kort stå brud, så snart hon uppnått den i lagen föreskrifna åldern — tjugotre år. Hon höll nu på att under sin systers ledning inhemta de sista praktiska detaljerna af konsten att sköta ett hushåll. Ehuru hon om några veckor skulle fira sitt bröllop, var hon fullkomligt fri från de småbekymmer, som nu tillhöra en sådan ställning som hennes. Det nöje och det besvär, som äro förbundna med orden modist och batikspring, voro båda lika obekanta för henne. Sin enkla utstyrsel, som dock innefattade nästan alla de kläder hon skulle komma att behöfva under sitt återstående lif, hade hon för längesedan med egna händer gjort i ordning. ■ Det hade för hennes mor varit en kär sysselsättning att alltifrån dotterns födelse samla