Sida 54
5. Utis’ hem
54:
läste i deras ögon, uppenbarade för mig, huru mycket af länge återhållen känsla kan uttryckas i en enda blick — förtroende, glädje, kärlek, större än ord kunna uttrycka.
Under middagen hade min uppmärksamhet mycket fängslats af en oljemålning, som hängde midt framfor mig. Den föreställde en skön flicka stående på kanten af en klippa. Med ena handen höll hon i sin drägt, som fläktade hit och dit för en våldsam storm. I den andra lyfte hon högt en brinnande fackla, som kastade ett trolskt sken öfver hennes långa, för vinden fladdrande mörkbruna lockar och öfver hennes ansigte, som uttryckte en sällsam blandning af kärlek, fasa och en beslutsamhet, som beherskade både faran och den kroppsliga tröttheten. Taflan var ögonskenligen ett mästerstycke eller åtminstone en förträfflig kopia. Då jag uppfångade en blick af Esna, min värds dotter, frågade |ag hvad den föreställde.
"Ah, det är Esna Diotha", svarade flickan, som af- ett eller annat skäl tycktes mycket förvånad öfver min fråga.
"Och hvem var Esna Diotha?" frågade jag åter, intresserad af detta tillnamn och road af hennes barnsliga öfvertygelse om, att alla skulle känna till hvad hon visste.
När jag gjorde denna fråga, kände jag mig lika hemmastadd, som om jag i åratal bott i detta hus — ett talande vittnesbörd om de personers fina sätt, vid hvilkas bord jag satt. Det var, som om jag ätit middag tillsammans med gamla vänner i ett främmande land. Omgifningarna voro ovanliga, men
Källa: Project Runeberg ·