Sida 55
5. Utis’ hem
55
upphörde snart att göra intryck på mig. Så mycket mer förvånad blef jag derför öfver det uppseende, mina tanklöst yttrade ord väckte.
Esna, som ännu var för ung för att kunna fullkomligt beherska sina känslor, såg på mig med ögonen vidöppna af förvåning. Den vackra lalma höll ögoneu fästa på sin tallrik, som om lion fruktat, att de skulle röja hvad hon tänkte, under det en svag rodnad färgade hennes kinder. Ulmene gaf sin man en blick, som tycktes säga: "Är det verkligen så illa?" Hvad som händt var i sjelfva verket ungefar som om hos oss en man, hvilken man ansett bildad, helt öppenhjertigt förklarat sig fullkomligt okunnig om namnen Dido, Cesar eller Napoleon. Hvad Utis angår, så sade han helt lugnt:
"Ser du, Esna, clin kusin Ismar vill höra historien om din ryktbara namne. Låt honom höra huru väl du kan den!"
Vid denna tillsägelse framträdde flickan utan att göra några ursäkter eller visa någon barnslig btyghet och berättade med dramatisk kraft, som visade, att den gick henne till hjertat, en enkel gammal historia om kärlek och sjelfuppoflring — huru en flicka tjenat sitt land och räddat mångas lif genom att våga sitt eget och en annans, som var henne ännu dyrbarare. Hon berättade historien så väl, att jag uppriktigt kunde lyckönska henne.
"Då skulle du höra kusin Reva", sade Esna. "Vi alla af Diothaätten känna väl till den historien."
Källa: Project Runeberg ·