Sida 90
9. Ett frieri
90
ritsysselsäUning. Men trogen sitt löfte tog Utis mig under sin ledning.
Med hufvudet skyddadt af ett slags solhjelm begåfvo vi oss ut for att taga fälten i ögonsigte. Hvad som först ådrog sig min uppmärksamhet, välden allmänna frånvaron af stängsel, beten eller stora skogsmarker. Långa rader af träd utmärkte vägarne. I närheten af dem skymtade man på korta afstånd ett stycke murverk mellan en klunga af urgamla träd antydande en menniskobostad.
Landet var alltför dyrbart för att få vara betäckt med skog. Men alla vägkanter voro planterade med godkända trädvarieteter. Dessa både lemnade en behaglig skugga åt vägarne och genom att man hvart år högg ned ungefär hvart trettionde träd, erhöll man tillräckligt med timmer för de få ändamål, hvartill det behöfdes. Träden omkring boningshusen fingo naturligtvis icke röras af yxan, och som de vanligen tillhörde sådana arter, som blifva mycket gamla, kunde deras ålder ofta räknas icke i århundraden, utan i årtusenden. Dylika träd, med hvilka familjetraditioner, som sträckte sig långt tillbaka, voro förbundna, betraktades med en känsla af tillgifvenhet, som vi hafva svårt att fatta.
Ett sådant träd var en vördnadsvärd sequoia, som jag hade nöjet att se i närheten af den trakt, der en gång en stor sjö vi namn Erie legat. Detta träd, som enligt urkunders vittnesbörd uppnått en ålder af mer än fyratiotvå århundraden, sades omedelbart leda sitt upphof från ett annat, som nått en nästan lika hög ålder. Denna ålderstigna qvarlefva från en aflägsen forntid hade sett mer än
Källa: Project Runeberg ·