Sida 91
9. Ett frieri
91
hundrasjuttio slägtled dö och ansågs vara den äldsta lefvande organism på hela jorden. Den växte nära ätten Huarvils gamla stamsäte, en ätt, som med rätta var stolt öfver att leda sin härkomst från två presidenter under republikens första tid, båda offer för illvilliga lidelser, båda martyrer för sin pligt.
Jag förundrade mig öfver att se huru välodlad hela trakten omkring Utis' bostad var. Imellertid var detta intet undantagsfall; öfverallt kunde man iakttaga samma förhållande. Icke en oanvänd fläck, icke ett ogrässtånd syntes tül. Det fans ingen skillnad mellan åkrar och trädgårdar annat än med afseende på de växter, som odlades på det ena eller andra stället. Dessa vidsträckta arealer med samma slags växter påminde mig om, hvad jag sett i någfa af de Vestra staterna.
"Vi behöfva inga stängsel", yttrade Utis till svar på en af mina anmärkningar, "eftersom det ej finnes någon boskap att utestänga."
"Ingen boskap!" utropade jag. "Hvarifrån kommo då den präktiga mjölken och den utmärkta biffsteken på frukostbordet i morgse?"
"Vår mjölk", svarade Utis, "är en konstprodukt, som tillverkas af majs; likaså förhåller det sig med en stor del af vårt kött, som du kallar det, och dylika födoämnen."
"Förklara detta!" sade jag med en viss häpnad.
"Det är just ingenting märkvärdigt med den saken", blef svaret, "om du besinnar, att kemien gjort åtskilliga framsteg sedan det nittonde århundradet. Redan då, i denna vetenskaps barndom,
Källa: Project Runeberg ·