Amerikas Förenta Stater

såväl fullkomlig religionsfrihet som fullständig jämlikhet i alla andra afseenden skulle råda, efter hans död blef utförd. Rikskanslern Oxenstjerna var mannen, som under hjältekonungens dotters regeringstid bräkte tanken till utförande genom att år 1838 till Amerika afsända tvänne fartyg, Kalmar Nyckel och Fogel Grip, hvilka medförde ett större antal emigranter — de första af de många hundratusenden, hvilka sedan dess lämnat Sverige för att i Amerika söka ett nytt hem. I sex månader drefvos de båda fartygen omkring på hafvet innan de ändtligen kunde löpa in i Delawarebukten, där emigranterna i förtjusningen o'fver att slutligen ha nått det förlofvade landet och öfver dess leende vackra natur, döpte punkten, där de landstego till Point Paradise. I dess närhet bygde de omedelbart ett litet fäste, hvilket till Sveriges unga drottnings ära kallades Fort Christina, och kring detta fäste uppstod snart en samling nybyggen, med bördiga fält, rödjade ur vildmarken af de härdiga nordboarna. Sin jord förvärfvade de genom ärligt köp från indianerna och de fördrag, som med dessa ingingos, höllo svenskarna obrotsligt så att inga misskälligketer under kolonins korta bestånd uppstodo med urinnevånarne. Ty långvarig blef den första svenska kolonin i Amerika icke. Dess hastiga blomstring och snabt tillväxande välstånd väckte liolländarnes i Nya Amsterdam (New York) afund i så hög grad att de år 1G55 företogo ett krigståg mot „Nya Sverige“ såsom kolonin kallades. Betydligt starkare till antalet och därjämte väl förberedda, medan svenskarne ingalunda väntat att bli öfverfallna med krig, blef det för holländarne en jämförelsevis lätt sak att eröfra Nya Sverige. Lång blef dock icke häller deras besittning af det fruktbara och redan delvis väl odlade landet vid Delawarebukten, ty redan nio år senare tvingade engelsmännen i sin tur holländarne att afstå besitningsrätten till Nya Sverige, hvilket sedan dess förblifvit en engelsk — senare amerikansk — stat.

Ett vackert minnesmärke hafva dock de första svensk-ameri-kanarne lämnat i Delaware, i den åldriga och prydliga stenkyrkan i staden Wilmington, ett stumt men likvisst vältaligt vitnesbörd om det välstånd Nya Sveriges innevånare nått redan år 1G98 då kyrkan uppfördes, ty på den tiden var bygnaden ett af de ståtligaste templen i Nord-Amerika. Och jämte detta synliga minnesmärke fortlefver hågkomsten af de första svenskarna i Amerika i en mängd deras afkomlingar, bland hvilka många höra till de främsta familjer den amerikanska Unionen eger, tack vare den berömmelse i statsmanna, krigiska eller andra värf dessa familjers