Sida 559
6. Tiden efter inbördeskriget.
Omvändelsearbetet bland indianerna gick icke synnerligt raskt framåt, i det munkarna ända till år 1800 icke lyckats döpa flera än sexhundra fyratiosju rödskinn. Men i stället hade de inrättat präktiga farmer vid alla de aderton missionsstationer, som grundats, och hade småningom slagit under sig vidsträckta jordområden samt samlat betydande egodelar i nötboskap, säd, hästar, får o. s. v. Och till missionernas skydd hade militärposter, på spanska „presidios“, inrättats vid hvarje station samt försetts med militärbesättningar, som underhöllos af regeringen. Med dessa besättningars tillhjälp blef det sedan en jämförelsevis lätt sak för „missionärerna“ att förmå indianerna att åtminstone arbeta på kristet vis om de också inte annars antogo kristendomens läror,
Sälklipporna vid inloppet till San Francisco.
och tack vare denna tillgång på arbetare, livilka mot ringa eller ingen lön stodo missionsstationerna till buds ökades dessas rikedom mycket hastigt samt i samma förhållande naturligtvis också deras inflytande i landets affärer.
San Francisco missionen gick framåt på samma sätt som de öfriga, om den också inte nådde aldeles samma ståndpunkt i förmögenhet och utsträckning som några af dem, hvilka utvecklade sig till värkliga små furstendömen, hvilkas innehafvare — här missionernas chefer — hade alt hvad tiden kände till af komfort och bekvämlighet samt fullkomligt oinskränkt styrde de missionerna underlydande områdena med deras befolkning. Efter det California jämte Mexico lösryckt sig från Spanien och antagit republikansk styrelseform begynte emellertid munkarnes makt och
Källa: Project Runeberg ·
