Sida 707
6. Tiden efter inbördeskriget.
Bärgsboma i West Virginia gjorcle hvad de kunde för att motarbeta statskonventionens beslut om utträde ur unionen och sammankallade, då de icke kunde förhindra, att beslutet fattades, en särskild konvention, först till Clarksburg, sedan till Whee-ling, dar slutligen representanterna för fyratio af statens gref-skap beslöto att bilda en ny unionsstat, hvilken icke skulle biträda secessionen utan tvärtom på alla sätt understödja unionens sak. År 1863 mottogs den nya staten i unionen, sedan densamma redan i närmare två års tid kämpat mot sina forna bröder och för Förenta Staternas enhet. Ingen af krigets större och viktigare drabbningar föreföll inom West Virginia, där likväl en mängd smärre bataljer egde rum och där, i September 1862, general Miles med en styrka .af tolftusen män unionstrupper vid
Harpers Ferry blef tvungen att sträcka vapen och gifva sig fången åt de konfe-dererade. Till unionsarmén sände West Virginia under krigsåren inalles öfver trettiosex tusen soldater, medan sjutusen af dess medborgare kämpade
i den konfedererade hären.
West Virginia, ofta kalladt „Amerikas Schweiz“, är såsom denna benämning antyder ett bärgland. Från Alleghanybärgen, hvilka begränsa dess område i öster, sänker sig statens yta småningom väster ut, mot Ohio-floden, i hvars närhet landskapet eger en helt annan, så att säga mildare karaktär, och ligger endast åttahundra fot öfver hafsytan. Till sin geografiska form är West Virginia högst oregelbundet, skjutande ut åt norr i en lång, smal jordremsa — ,,the Panhandle“ — hvilken ställvis är endast sex mil bred vid en längd af sextio mil. I West Virginias bärgstrakter upprinna de båda floder, hvilka i förening bilda den ståtliga Potomac, och likaså hafva Manongaliela samt Ka-nawha-floderna sina källor inom staten, medan Ohio-floden på en sträcka af trehundra mil bildar statens västra gräns och utgör dess viktigaste vattenväg, längs hvilken en ständig procession af
Källa: Project Runeberg ·
