Sida 792
6. Tiden efter inbördeskriget.
Förut egcle dock ingen af de till den „amerikanska“ rasen hörande stammarna något skriftspråk, utan användes, då det muntliga ordet icke kunde begagnas, ett slags bildspråk, livilket dock icke egde några regler eller bestämda beteckningssätt, utan af enlivar, som var nödd ock tvungen att begagna det, behandlades enligt stundens ingifvelse. En rad af ytterst svåra teckningar, utförda på det enklaste ock mest konstlösa sätt, ristades i en barkbit, en sten, ett trästycke eller annat hållbart material af liknande art ock var i allmänhet tillräckligt för att uttrycka, kvad som afsågs. Såsom exempel på detta slags skrift vilja vi anföra nedanstående „barkbref“, af sedt att meddela, det en trupp af fjorton kvita soldater ock tvänne indianer tillbragt natten på den plats, där „brefvet“ ristades in i en trästam. N:o 9 ock 10 beteckna soldaterna ock deras vapen; n:o 1 är befälkafvaren, bärande ett svärd; n:o 2 en sekreterare med en bok; n:o 3 en geolog med en kammare; n:o 7 ock 8 äro de indianska förarne
utan kufvudbonader; n:o 11 ock 12 visa, kvad de förtärde i lägret, ock n:o 13, 14 samt 15 angifva, huru många eldar de uppgjorde. För en indian eller någon, hemmastadd i deras sätt att uttrycka sig, var ett sådant bref tydligt nog, men för enkvar annan såsom synes bra nog omöjligt att tolka, kvarför också detta sätt att meddela sig föga kunde användas annat än af rödskinnen inbördes ock i ingen händelse kunde tjäna för uppteckning af några mera omfattande beskrifningar.
Källa: Project Runeberg ·
