Sida 791
6. Tiden efter inbördeskriget.
betecknas med bokstafven’/, Cliocktow-språket kade intet ¿L, och af Iroquois-stammarnas språk liade endast det, som talades af Ancida-indianerna, något Z-ljud. Algonquin-språken öfverflödade af konsonant-ljud, medan i andra, t. ex. Cherokee-språket, hvarje ord slutas med en vokal o. s. v. Almänt abstrakta ord saknades vanligen fullständigt, så att t. ex. intet ord fans for ekträdet, men väl ett for hvarje särskildt slag af ek, intet ord för fiske, men väl särskilda ord för nätfiske, metfiske, ljustring och andra fiskesätt. Nya begrepp uttrycktes genom bildande af nya ord, hvilka sammansattes af äldre utan hänsyn till, huru orimligt långt det nya ordet sålunda blef. När därför en af de tidigaste missionärerna ville till en indiandialekt öfversätta uttrycket „böja knä“ eller „knäfalla“, något som indianerna aldrig göra och därför icke hade något ord för, måste han taga sin tillflykt till ett slags omskrifning och nybildning, hvilka två processer resulterade i det välljudande ordet „wutappessittukqussonnoowehtun-quot“, hvars användande af normalt konstruerade talorgan dock, såsom synes, erbjuder icke så ringa svårigheter. En annan de olika språken genomgående egendomlighet är den, att vissa ord, såsom t. ex. „fader,“ „moder“, „son“ o. s. v, aldrig användas ensamma utan alltid tillsamman med ett possessivt pronomen, så att t. ex. frasen „Fader, Son och den Heliga ande“ i indiansk öfversättning lyder: „vår fader, hans son och deras heliga ande.“ Fattigdomen på begrepp, som den röde mannen behöfde eller önskade uttrycka, motsvarades naturligtvis af en fattigdom på såväl ord som böjningsformer i språket, hvilket hjälpte sig fram med omskrifningar och liknelser, där de direkta uttrycken icke mera räckte till. Och till följd af fattigdomen på ord kunde språket själffallet också reda sig med jämnförelsevis få ljudbeteckningar. Cherokee-språket t. x. eger endast åttiofem olika stafvelser, hvadan det, då enhvar af dessa stafvelser har sin skilda beteckning eller bokstaf, är temligen lätt att lära sig Che-rokee. Dessa beteckningar, d. v. s. Cherokeealfabetet, uppfunnos af en höfding, den i det föregående omnämda Sequoiah, af amerikanare ofta benämd „George Guess“ med hans kristna namn. Sedan han sålunda lagt grunden för en vidare utveckling af deras språk, ha Cherokee-indianerna numera småningom skaffat sig en hel litteratur, såväl i öfversättning som jämväl i original, en litteratur, hvilket erbjuder ofantligt mycket af intresse för enhvar, som önskar göra närmare bekantskap med de återstående indianernas andliga lif.
Källa: Project Runeberg ·
