Sida 790
6. Tiden efter inbördeskriget.
tabla nomader knappast tala — på de stora slätterna i väster och nordvästj samt omfattade en mängd stammar utom de egentliga Dakotah’s. Särdeles krigiska, utmärkta ryttare ocli jägare samt ytterst afvogt stämda mot de hvita, ka Sioux-india-nerna i den fjärran västerns liistoria spelat en lika bemärkt som blodig och grym roll och utgöra för närvarande den talrikaste och troligen minst af civilisationen påvärkade stammen bland Förenta Staternas indianer.
Ännu längre i väster och isynnerhet nordväst hade Shoshoneegruppens olika stammar sina hemvist, delvis ända ut till Pacific-kusten. Också here af de till denna grupp hänförbara stammarna ha genom långvarigt och hårdnackadt tappert motstånd mot de hvita gjort sig ett namn inom västerns häfder, men äro nu få till antalet samt spridda öfver åtskilliga, olika reservationer, oförmögna att mera åstadkomma någon synnerlig oro, om ock då och då den gamla krigarandan visar tecken till att icke helt och hållet hafva utdött.
De många olika språk, — till antalet långt flera än språken i Europa — som talades af dessa stammar, voro nog så fullständigt utbildade, ehuru de aldrig blifvit satta i system eller blif-vit analyserade, lika litet som rödskinnen bildat sig några föreställningar om bokstäfver, stafvelser och graminatikaliska regler, såsom de hvita senare gjort vid studium af indianspråken. I de flesta afseenden skilja sig dessa från alla andra kända språk såväl beträffande ljudläran som beträffande språkens konstruktion, och hvart och ett af dem hade sina särskilda egendomligheter, medan de i andra hänseenden åter företedde samstämmigheter, som dock i regeln mera berodde på samstämmande rasegendom-ligheter hos dem, som talade språken, än på likheter hos dessa. Algonquin-språken t. ex. saknade helt och hållet det ljtid, som
Grupp af Sioux-inuianer.
Källa: Project Runeberg ·
