Sida 568
6. Tiden efter inbördeskriget.
„Klipphuset“, San Franciscos världsbekanta utvärdshus, från hvars verandor man har en så unikt praktfull utsikt öfver det vackra inloppet till stadens hamn, öfver en vid sträcka af oceanen och — sist, men ingalunda minst såsom föremål för intresse — öfver „sälklipporna“, dem säkert ingen, som besöker staden, försummar att se.
Längs hela kusten af California förekomma dessa sälar, eller „sjölejon“ såsom de också benämnas, men i almänhet uppehålla
de sig på klippor och smärre öar längre ut från kusten, där den ständiga trafiken icke lämnar dem nödig ro, men utanför Klipphuset ha ända sedan trakten först upptäcktes hundratal af de roliga djuren ständigt haft sitt tillhåll på några skrofliga klippor, hvilka tätt invid stranden resa sig ur vat-net. I alla väder kan man där se dem tumla om i vatnet eller, under oafbrutet vrålande och oafbruten strid med hvarandra, söka kräla upp till någon bekväm hviloplats på klipporna. Klumpiga och otympliga så snart de komma på land äro sälarna utomordentligt viga och Kinesisk Eestaurant. snabba i sitt egentliga
element, vatnet. Den häftigaste bränning kan icke slunga dem mot klippväggen, hvilken de med endast en obetydlig rörelse af den starka spänstiga kroppen undvika och lämna långt bakom sig endast för att låta nästa våg igen föra sig så nära den skroflga branten att åskådaren hvart ögonblick fruktar att se dem krossas. Fordom skötos årligen massor af dessa sälar öf-veralt längs kusten, men numera äro de genom lag fridlysta och särskildt i San Francisco vore det ingalunda rådligt för någon
Källa: Project Runeberg ·
