Sida 343
6. Tiden efter inbördeskriget.
kåkarna delvis ännu stå kvar bland eleganta byggnader af granit ocb marmor; sedan varuhusen, spanmålselevatorerna och magasinen närmast floden; söder om dem Chicagos dyrbaraste butiker, alt mindre ståtliga ju längre söderut man kommer; så en ruskig trakt bebodd af negrer och arbetare af låg klass, med ynkliga, förfallna hus, snusk och smuts i oändlighet; efter denna en alt glesare bebygd näjd, dår blicken stundtals kan sväfva ut ända till synranden öfver den flacka prärien, och slutligen en af Chicagos elegantaste förstäder, det luxuösa Kenwood, där ett medelmåttigt hus kostar etthundra dollars eller mera i månatlig hyra.
Palmerska huset.
Lika mångskiftande som Chicago är, lika brokig är dess befolkning, sammansatt af element från nästan hvarje kändt land på jordklotet, företeende alla tänkbara nyanser i hudfärg, erbjudande den förfärligaste förbistring i språk, bekännande alla förekommande religionsformer, sträfvande mot de mest olika mål, arbetande, svältande, kämpande med näbb och klor för oberoende och välstånd, armbågande, trängande, knuffande, stödande och trampande hvarandra till döds i den vilda striden om den alsmäk-tiga dollarn, men alla slutligen smältande ihop till den obegripligt väldiga kraft, som gjort Chicago till hvad det är.
Källa: Project Runeberg ·
