Sida 334
6. Tiden efter inbördeskriget.
eller kort efter en sådan, så tänker man ofrivilligt på ursprun,**«. till stadens namn, ty värre smnts och dy än till och med de förnämsta gatorna i Chicago under sådana förhållanden fdrete får man leta efter. Och antaga vi sedan ytterligare att nykomlingen är en europé, som är van vid en viss höfligliet äfven på gator och affärsvägar, så är det hundra mot ett att han inom några timmar har sitt omdöme om Chicago och dess innevånare färdigt och att däri ingår en djup öfvertygelse om att femtio år utgöra en aldeles för kort tid att civilisera vare sig folk eller städer.
Det faller aldrig någon människa i Chicago in att be om ursäkt, ifall han eller hon rusar emot er, trampar er på tårna, ränner sitt paraply i ert ansikte eller gör något annat, som folk kunna göra då de ha ursinnigt brådtom. Men så tar ingen det
Yy af Chicago från sjösidan.
häller illa upp om han eller hon får lika godt igen, ty alla rusa i väg med samma ursinniga hast. Det är som om marken brände under hvars och ens fötter under dagens affärstimmar och nästan ännu värre är det då afiarstimmarna äro förbi och enhvar stormar hem till sitt igen. Då är det en formlig kapplöpning till alla de kabelvagnar, hästvagnar, omnibussar och järnvägståg, livilka dagligen transportera folkmassorna in till affärskvarteren på morgonen samt tillbaka till hemmen i stadens utkanter eller i förstäderna fram på eftermiddagen. Under dessa eftermiddags-tirnmar är det man först får ett riktigt begrepp om den oerhörda rörelsen i Chicago — men en sådan scen trotsar all beskrifning. Vagnar af hundra olika siag och för hundra olika ändamål fylla
Källa: Project Runeberg ·
