Sida 324
6. Tiden efter inbördeskriget.
der förra hälften af året 1803 af krigsdepartementet ocli den 4:do Juli samma år anlände den regeringen tillhöriga skonerten Tracy med en del trupper ombord till mynningen af Cliecagow. Befäl öfver trupperna förde kapten John Whistler, som annars var kommendant i Fort Michilimacinac, och med honom följde hans hustru och hustrun till hans son, William Whistler, livilken fungerade såsom löjtnant.
Skonerten kunde emelle till följd af det ringa vattendjupet på den sandbank, som bildat sig utanför flodens mynning, icke inlöpa i denna utan måste lossa sin last af ammunition och munförråd i små båtar, som förde lasten i land, där en skara af ett par tusen indianer samlat sig för att åskåda landstigningen af „den store fadrens“ krigare, om livilkas bosättning ibland dem ryktet spridt sig vida omkring.
Af hvita funnos däremot tillstädes endast några pelsjägare af fransk härkomst jemte deras indianska hustrur och barn af lialfras, alla tillsammans beboende tre små hyddor, bygda på flodstranden. Byggandet af fästet vidtog snart därefter, men först följande år blef detsamma färdigt.
Kring detta fäste samlade sig sedermera de första pioniererna i dessa trakter, jägare, fångstmän, handlande och andra af mera eller mindre äfventyrligt slag, och småningom växte en liten by upp på flodstranden tätt intill Fort Dearborn såsom fästet kalla-
des. Bland dessa pionierer var också den första egentliga Chicago-bon, John Kinzie, d. v. s. den förste, som jämte familj bosatte sig där och höll ut på platsen trots alla faror och motigheter. Ty sådana och de af alra värsta slag ännu därtill udslapp det lilla nybygget ingalunda.
År 1811 hade den förste kommendanten i Fort Dearborn blifvit ersatt med en annan, kapten Heald, och det öfriga befälet med löjtnant Helm, fänrik George Bonan och läkaren Van Yor-hees. Garnisonen bestod af sextiosex soldater, af hvilka några voro gifta, medan innevånarne i nybygget rundtorn fästet med
Det gamla blockhusfästet i Chicago.
Källa: Project Runeberg ·
