Sida 217
6. Tiden efter inbördeskriget.
ska städer i detta hänseende, kanske snarare tvärtom. Det är ytterst vanligt i Amerika att enskilda personer skänka eller testamentera storartade summor för sådana ändamål och därför finnes knappast någon förening af ofvan antydt slag — åtminstone icke någon, som innehar en större ålder eller åtnjuter ett visst anseende — som inte besitter sitt eget hus. Specielt gäller detta klubbarna, hvilka spela en så viktig social roll i Amerika. Deras bygnader höra i almänhet, i hvilken amerikansk stad som hälst, till de dyrbaraste, bekvämast och mest elegant inredda man nå-gonstädes kan få se och erbjuda sina medlemmar fullt lika stor komfort som några första klassens hotell, samt därtill den stora fördelen af lugn och ro, ty i amerikanska klubbar är, i motsats till hvad fallet är äfven i de förnämsta klubbar i Europa, den regel införd att intet kortspel (hasardspel) är tillåtet. Enhvar, som icke har sitt eget hem och som kan gå ut med den icke så aldeles obetydliga kostnaden för medlemskap i en klubb, skyndar sig därför vanligen att bli intagen i en sådan — och gör tvif-velsutan klokt däri. De bästa klubbarna hafva därför också altid sina medlemslistor fulla och en mängd kandidater för medlemskap väntande på tillfälle att bli in-
„Det Heliga Korsets“ katedral.
tagna, ty utom de rent materiella fördelarna af att höra till en framstående klubb förlänar medlemskap af en sådan också ett visst socialt anseende, hvilket är en ingalunda oviktig omständighet.
Ett kort omnämnande förtjena i detta sammanhang staden Bostons hotell, hvilka ju göra samma, eller åtminstone liknande tjänst i vissa afseenden, som klubbarna. Såväl till antal som till präktig utstyrsel och inredning stå Bostonhotellen als inte efter
Källa: Project Runeberg ·
