Sida 182
6. Tiden efter inbördeskriget.
mardagar kemta ett nytt förråd motståndskraft mot det ohälsosamma lif de föra i stadens gränder. Det är ett af de vackraste dragen i New Yorks samhällslif denna storartade välgörenhet utgör. Så länge stadens rika medborgare utgifva en del af sina rikedomar på detta sätt eger man knappast rätt att säga något om de summor, som utgifvas för lyx och nöjen.
Icke endast för den förmögnare klassens nöjen är det emellertid sörjdt i New York, ty utom Metropolitan-operahuset, den elegantaste teatern i staden, för hvars underhåll dess rika medborgare bidraga med ett teck-nadt belopp af etthundratusen dollars om året, och de många andra dyrbart inredda och vackra teatrarna, finnas förlustelseställen af de mest olika slag och afsedda för de mest olika klasser, ända ned till de s. k. dime-museerna, där entreé-bilj etten kostar tio cents, och konsertsalongerna i Bowery distriktet, där ett glas öl till fem cents är alt gästerna behöfva depensera för att få njuta af de musikaliska prestationerna. Det nämda operahuset, som år 1892 öfver-gicks af en härjande eldsvåda, är under saison’en vanligen upptaget af en operatrupp, sammansatt af de förnämsta talanger Europa och Amerika kunna uppvisa, och då en mötesplats för New Yorks elegantaste societet. En annan sådan mötesplats eger denna societet i den s. k. Madi-son square garden, ett slags hippodrom där de årliga, särdeles fashionabla häst- och hundutställningarna ega rum. En permanent komisk opera, ett par tyska teatrar o. s. v. komplettera den långa listan på förlustelseställen af detta slag, till hvilkas popularitet man kan sluta af de i allo trovärdiga uppgiften att årligen i New York utgifvas o'fver sex miljoner dollars för nöjen af en eller annan teatralisk art.
Templet Emanuel.
Källa: Project Runeberg ·
