Sida 244
6. Tiden efter inbördeskriget.
ratmil och större delen däraf var en föga inbjudande, af al- och videbuskar bevuxen, till en stor del sumpig mark ännu, då år 1800 den norra flygeln af kapitoliibygnaden blef så pass färdig att kongressen flyttade in dit. Pennsylvania-avenyn, numera Washingtons ståtligaste gata, var ingenting mera än en uthug-ning genom småskogen, de flesta andra gator funnos till endast och allenast på plankartorna och bvad bygnader beträffar funnos föga andra än några trähus af mera än anspråkslöst slag. Otaliga speglosor haglade öfver „staden i sumpmarken“ såsom Washington hånfullt benämdes, och under många tiotal år där-
Corcoran galleriet for skön konst.
eftet fortsattes hånet. Först år 1871 togo några för stadens väl nitälskande män dess förskönande om hand, förskaffade sig af kongressen rätt att i dess namn vidtaga omfattande åtgärder i detta syfte och gingo till värket med äkta amerikansk enegeri. Genom taxering af hela distriktets innevånare och genom upptagande i dess namn af betydande obligationslån skaffade sig denna stadsstyrelse så rikliga medel att inom tio år tjugufem miljoner dollars kunde utgifvas för förbätrings och förskönings-arbeten. Gaforna dränerades och asfalterades, de öpna platserna planerades och utlades till skvärer och parker, i hvilka Washing-
Källa: Project Runeberg ·
