Amerikas Förenta Stater

Indianen befann sig i kortbet sagdt ännu vid de hvitas ankomst till Amerika på samma ståndpunkt som stenålderns folk, i det hans redskap och vapen voro tillvärkade af trä, sten, horn eller ben, men icke af metall. Kedan arbetet att fälla en större trädstam skulle med de stenyxor, indianerna begagnade, kräft veckotal af arbete, hvarför också elden togs till hjälp. Husdjur hade han inga för utförande af egentligt arbete, ty under sådant kan knappast jagten rubriceras, för hvilken han i allmänhet icke heller använde de hundar, hvilka bevakade lägret. Boskap saknade han likaså, litande endast till skogarnas vilda djur för det kött han behöfde, och af metaller kände han inga andra än guld, silfver och koppar, men använde dem endast i högst ringa utsträckning och kände blott ofullkomligt konsten att bearbeta dem, i detta afseende skarpt skiljande sig från alla toltekrasens stammar, hvilka delvis hunnit rätt långt i kunskapen om behandlingen af metaller. Så visste t. ex. peruvianerna att genom legering af koppar och tenn åstadkomma ett slags brons, hård nog att för de flesta ändamål användas i stället’för järn,

Arbete ansåg den „amerikanska“ indianen vara under sin värdighet och lämpadt endast för kvinnorna, hvilka därför såväl bygde hans wigwam i skogstrakterna och reste hans tepee på slätterna som högg bränslet, buro bördorna af bohagsting och födoämnen samt rödjade de jordbitar, där han odlade sin majs. Medan han jagade och fiskade eller befann sig på krigsstråten, beredde hon jorden för sådd genom att bearbeta den med en krokig trägrän eller ett musselskal, preparerade de hudar och skinn hennes herre och man använde för sina kläder och tillagade hans föda, då han var hemma. Kokning utfördes genom att införa glödheta stenar i vattentäta videkorgar, där beståndsdelarna af maträtten sedan hettades upp, tills de ansågos färdiga, och hvad öfrigt blef, sedan mannen mättat sig, fick hustrun åtnöja sig med. Sällan värdigades han samspråka med hustrun och barnen utan kunde tillbringa dygn och dagatal i trumpen, otillgänglig tystnad. List och grymhet voro genomgående karaktärsdrag, hvilka endast i individuella undantagsfall förmildrades af mera mänskliga känslor, och ordhållighet var ett af de begrepp rödskinnen i regeln icke kände, utan tvekade de sällan att bryta en öfverenskommelse, ett löfte eller ett fördrag, såvida hat eller andra passioner drefvo därtill. Men å andra sidan egde indianen också de flesta vilda folks obegränsade gästfrihet, så att hans wingwam ständigt stod öppen för livem som hälst, som behagade träda in, och den sista bit af födoämnen där fans